Jag fick en kommentar från en följare på Instagram under den här reelen: Kommentar på InstagramMitt svar på den kommentaren är följande:Tack för att du delar med dig av din syn på detta! 😊 Jag håller med dig på fler punkter i detta och det du skriver hade kunnat vara nästan exakt mina ord innan jag gick in i väggen andra gången och då blev väldigt påtryckt från vården att söka samhällsstöd.Absolut att vi har det bra i Sverige på många sätt och jag är oerhört tacksam över att jag lever i en demokrati där jag med funktionsnedsättning lagligt sätt inte får exkluderas.Däremot har ”personer som jag”, alltså jag i det här fallet, inte fått ett dugg extra från vårt samhälle än vad du ”personer som du” fått. Körkort tex är ju inte bekostat av staten på något sätt. Där betalar vi alla ur egen ficka (eller föräldrarnas ficka) och har exakt samma krav vid uppkörning och uppskrivning. Det går ju liksom inte att sänka eller anpassa kraven där ur ett trafiksäkerts-perspektiv. Eller hur? Sovande barn i bilenSå varför ”klagar” jag nu? Varför väljer jag att lyfta upp detta i sociala medier?För att jag, liksom många andra, vuxit upp med synen på att det alltid finns samhällsstöd för personer med funktionsnedsättning. Många tror än idag att vi alla lever på något typ av bidrag och att vi inte behöver ta eget ansvar för vår egen situation i samma utsträckning som ni utan funktionsnedsättning.Den fördomen vill jag få bort. För jag är stolt över det egna ansvar jag tagit. Jag är stolt över att jag har utbildning, fast jobb, körkort, barn och kompisar samt äger min egen bostad. Det vill jag inte att någon ska tro att jag fått gratis eller bidrag för på något sätt.Jag har kämpat precis som du har gjort. Jag har dessutom kämpat ännu lite mer än dig som inte har funktionsnedsättning. Bild från när jag tog examen på Jönköping Univerity
