Igår gjorde jag en intervju och fick frågan om vilka fördomar jag stöter på och vilka fördomar som finns om personer med CP generellt. Frågan är dock väldigt svår att svara på för mig eftersom ingen uttrycker fördomar om personer med CP i samma rum som mig. Ingen skulle ju säga tex "alla med CP är dumma i huvudet" eller "alla med CP lever på bidrag" när jag är i närheten. Jag har därför egentligen ingen aning om hur ni andra pratar om CP i allmänhet. Jag stöter alltså inte på fördomar i dirket form, men jag lever i konsekvenserna av människors fördomar. Det bidrar till den funkofobi som jag stöter på i kontakt med nya människor. Det bidrar till att människor blir osäkra i närheten av mig, vilket i sin tur gör att jag ibland blir behandlad som ett barn i vårdkontakter eller att människor inte "vågar" anställa mig. Berätta att man har CPFördomar om CP leder dessutom till att många människor som har diagnosen, eller personer som har barn med diagnosen inte vågar berätta för andra att de har den. En följare skrev följande: ”Jag har en bekant som har en son med rörelsehinder. Jag tror att han har en enklare CP-skada baserat på det jag lärt mig via ditt instagramkonto. Jag har dock aldrig vågat fråga kring det, trots att jag är nyfiken, och hon har aldrig skrivit eller sagt någonting om hans diagnos.”En annan skrev: ”Jag har ett barn med CP men jag har inte vågat berätta det för alla ännu. Skadan yttrar sig lindrigt så den som inte har kunskap vet inte att det är CP, men alla kan se att det är något hen har. Jag tycker det är skitjobbigt…”. Mitt svar på detta är: Jag har tyvärr hört att flera är rädda för att berätta att de har CP (eller att deras barn har det) för att det är ett sådant negativt laddat ord. Människor skäms över att berätta vilken diagnos de har för de vill inte bli förknippade med fördomarna som finns runt den. En annan faktor till att inte berätta om sin CP är att personerna själva inte känner igen sig i diagnosnamnet. Även det beror på att det finns så många förutfattade meningar kring hur ”alla andra med CP är” och den bilden stämmer inte överens med sig själv. Tex: “alla andra med CP går i Särskola, men inte jag, så därför är jag inte säker på att det faktiskt är CP jag har”. Så var det även för mig tidigare i livet. Innan jag hade mer kunskap och skinn på näsan.Att ha diagnosen CP är ungefär som att få en Stroke innan 2 års ålder (då hjärnan fortfarande är omogen). Jag vet dock ingen människa som skäms över att berätta att de haft en Stroke när de uppvisar funktionsnedsättningar de fått till följd den. Detta trots att Stroke ofta bidrar till likadana funktionsnedsättningar som CP.Jag röstar därmed för att vi alla ska börja våga säga att vi har CP rakt ut! Ofta och i alla sammanhang! Det kommer bidra till att vi minskar fördomarna när vi visar bredden i hur diagnosen yttrar sig. För det är ju ”bara” en diagnos, precis som alla andra diagnoser och ingen ska behöva skämmas över det!Håller ni med mig?
