Idag var andra gången jag var hemma själv på kvällen med båda barnen sedan Gösta föddes i somras. Det betydde alltså att jag på egen hand skulle lägga en envis treåring under hot från en lillebror som kan bli hungrig, bajsa eller vilja ha närhet precis närsomhelst nästan 😅 Stressnivån i kroppen är inte att leka med då 🙈I vanliga fall så har en av oss fokus på varsitt barn vid läggdags. Eftersom jag ammat Gösta och han behövde mig så föll det sig naturligt att Robert fått Astrid i säng 90% av alla gånger 😊 Jag var såklart därför inställd på att det här blir en omöjlig kväll för mig. Minst två av tre kommer gråta! Astrid i sitt rum. Borsta tänderna, ta på nattlinne och nattblöja, ligga ned i sin säng och somna till en bok. Alla som någonsin lagt ett barn vet ju att det kan se väldigt olika ut i både tidsåtgång och tålamodsprövning. Vi vet också att Astrid behöver hjälp med att fortsätta hålla fokus på det hon gör vid läggning för att hon inte ska hitta på något roligare och sen bli övertrött. Att ha en lillebror i närheten som skriker eller gör något annat är därför inte optimalt. Det gör att hon glömmer bort att vi ska lägga oss och börjar interagera med honom istället 😅Så hur löste jag kvällen? Jag kunde absolut inte få Astrid till matbordet, så två flaskor vällning blev istället kvällens middag 😆 Jag lät henne vara tills hon själv kände att hon var riktigt trött och började fråga efter sin napp. Då svarade jag att hennes napp var i sängen, så vi får gå dit om du vill ha den.- Jag är trött nu. säger Astrid när hon får nappen i munnen. - Bra, då tar vi på nattlinne och nattblöja också när vi ändå är här!- Okej då.Gösta då? Jo, honom satte jag här i sin säng med en napp i munnen. Han satt och pillade på ljusslingan han har ovanför sängen och var nöjd med det riktigt länge (10 minuter). Sen tappade han sin napp och tröttnade på att vara ensam. Så när jag läst halva boken för Astrid säger jag: - Jag ska bara ge nappen till Gösta så kommer jag tillbaka. Läs din bok själv sålänge. Gösta visar tydligt att han vill bli uppburen när jag kommer till hans säng som står inne i vårt sovrum fortfarande. Jag plockar upp honom, ställer mig i hallen utanför Astrids rum och börjar sjunga. Jag står där och sjunger samtidigt som jag tjuvkikar på Astrid som jag ser får allt svårare att hålla uppe boken hon tittar i. Efter en liten stund faller boken ned helt på hennes bröst och hon blundar. Göstas säng i vårt sovrum.Fasen va stolt jag känner mig över mig själv nu! Båda barnen sov innan Robert kom hem och det gick ju helt smärtfritt 😃✌️Under hela tiden tänkte jag: Nej, barnen får inte optimal uppmärksamhet av en vuxen nu, men de flesta familjer har ju två barn. De flesta mammor har behövt dela uppmärksamheten mellan två barn och barnen har inte tagit skada av det. Det här är okej! Barnen får sina grundläggande behov tillgodosedda. De är mätta, har torra blöjor och tak över huvudet. Dessutom är det en vuxen i huset som ger dem trygghet. Att de var själva i varsitt rum en stund gör faktiskt ingenting ❤️
